Just nu kan livet inte bli mycket bättre. Vi har precis kommit till vårt hostel i Edmonton, denna stad som ligger mitt i norra Albertas fantastiska natur. Det är som hemma i Sverige, fast så mycket bättre. Vi reste från New York inatt, då hade vi sovit ungefär 45 minuter efter ett sista festande nere på stan. Öl-pingis, effektivt som fan om man vill bli glad i hågen och inte betala för mycket. Dock något bakfulla fick vi ihop vår packning utan att glömma något.

Vi tog taxi till stationen, en resa som jag sent kommer glömma. NY by night och Bon jovi i högtalarna… en upplevelse i sig kan man säga. Resan gick ganska smidigt med mellanlandning i Chicago Ohare. Därefter ca 4 timmars resa till Edmonton. Canada är fruktansvärt stort.. herregud..

På flygplatsen blev det för 4 ggn idag födointag i form av BRÖD. Jag vill aldrig mer se bröd. De serverades ingen mat på planen så vi svälte ihjäl lagom tills landningen. Vi väntade en timme på Erik, som flög via Denver istället för Chicago. Han kom 1, ½ timme senare. Under tiden så checkade vi bil, vilket var en historia i sig. Först ville ingen hyra ut bil till oss då vi ville köra hela vägen till British Columbia och Vancouver. Efter massor med käbbel, lackande svett och munhuggning gav vi upp i ca 45 minuter och tog lite mat. Efter det fick vi lägga om planerna helt, vilket innebar att bara hyra bil här i Edmonton i 7 dagar för att sedan behöva återlämna den här och ta ett flyg till Vancouver. Något som hade blivit lagom besvärligt, men hade fått gå. När vi kommer tillbaks för att beställa bil säger Avis uthyraren att de just fått in en Bil från Vancouver som behöver köras tillbaka. Ca 14 000 kronor senare inkl deb för unga-förare så har vi äntligen fixat en bil som vi får köra vart vi vill och fria mil samt lämna i Vancouver city. Helt fantastiskt.

Så nu sitter jag i fönstret och ser ut över Edmonton samtidigt som jag bloggar för er därhemma. Jag har precis kommit hit men jag känner mig redan som hemma, Kanada känns som hemma. Önskar att ni alla kunde få uppleva den här känslan av totalt lyckorus som vi alla här känner just nu. Vi har bil, vi har boende, vi har AC/DC biljetter tills på onsdag och vi har hela Jasper national park och Klippiga bergen framför oss…. Det är så livet ska vara… då vet man att Gud är med en.

Tack David för ljuset du tände idag!=) 

 

Sara K

24 augusti 2009 10:42

Låter helt underbart! Och få se AC/DC - häftigt!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är en oerhört grå dag. Regnet faller då man minst anar det och det blev inget med min långpromenad. Regnet faller i Vancouveras well så jag missar inget. Det är nästan att jag identifierar mig med Hjärter dam i Gråa dagar. "Hjärter dam vänder bla...

... Söndagar är den värsta dagen på hela veckan. Varför? Jo, därför att den är lugn, tråkig och har något vemodigt över sig. Förmodligen en kvarleva sedan majoriteten av Sveriges befolkning vallfärdade till gudstjänsten varje söndags morgon. Sönda...

Det är en oerhört grå dag. Regnet faller då man minst anar det och det blev inget med min långpromenad. Regnet faller i Vancouver as well så jag missar inget. Det är nästan att jag identifierar mig med Hjärter dam i Gråa dagar. "Hjärter dam vänder bl...

Vi har kommit till Banff, en liten stad någonstans i Klippiga Bergen, eller the Rockies som de heter här. Det vilar en prettokänsla över denna lilla, men utsökta stad. Lite som ett Kanadensiskt Båstad, fast annorlunda. Berg reser sig på alla sido...

    AC/DC spelningen här i Edmonton var helt otrolig.   HELT OTROLIG.   Jag är fortfarande helt mör och helt slut. Allting var helt perfekt. Arenan, ljudet, ljusshowen, låtarna... ALLT. De öppnade konserten med Rock n Roll Train varpå en ridå faller ...